Kungsvägen är en av de vackraste cykel- och bilrutterna i södra Finland. Längs den finns medeltida kyrkor, ståtliga gårdar, måleriska bruk och förtjusande hamnstäder som berättar om den gamla vägens historia. Kungsvägen sträckte sig redan på 1300-talet i Norge från Bergen till Oslo och därifrån genom Sverige via Stockholm till Mariehamn i Finland och vidare genom skärgården till Åbo och genom södra Finland till Viborg i Ryssland och ända fram till St. Petersburg.

 

Då man kommer från Åbo sträcker sig Kungsvägen via Tenala mot Pojo i Raseborg. Pojo var på sin tid en viktig knutpunkt där det bland annat fanns gårdar, bruk, gästgiverier, hamnar och vårdberg. Från Pojo kyrkoby leder vägen till Fiskars Bruk som idag är ett av de populäraste besöksmålen för turister i Raseborg.

Efter Pojo kyrka går Kungsvägen genom Billnäs bruk längs Svartåns strand. Vid Kroggård i Karis delar sig vägen i en nordlig och sydlig sträckning. Den norra Kungsvägen går genom Svartå till Lojo och Sjundeå medan man längs den södra sträckningen kommer till Ekenäs och Raseborgs slottsruin där vägen sedan fortsätter till Fagervik och via Ingå vidare till Sjundeå där de nordliga och sydliga vägarna åter möts och förenas.

Från huvudväg till turistväg

Kungarna och deras kurirer, biskopar och borgare, konstnärer och arméer har färdats längs vägen som troligen byggdes som en ridväg mellan slotten i Åbo och Viborg. Senare fungerade vägen som en gammal postväg. Rutten ledde från by till by och längs vägen byggdes gårdar, lantbruk, krogar och gästgiverier där resenärerna kunde övernatta och äta.

År 1997 utsågs Kungsvägen till Finlands första turistväg. Den följer idag i huvudsak våra huvudvägar. Från Åbo österut går Kungsvägen nära vägarna 51, 52 och E18 och är märkt med bruna tydliga skyltar med en gyllene krona och vägens namn. Av den ursprungliga Kungsvägen är ca 80 % fortfarande allmän väg. På nuvarande Finlands område är vägen ca 510 km lång.

Tipsa en vän om detta